Stoppa våldet mot kvinnor. Tal på manifestation i Östersund 25 oktober

Innan jag börjar med talet vill jag tacka kvinnojourerna för att de finns. På manifestationer mot våld mot kvinnor är det alltid omöjligt för mig att inte tänka på den dagen då min mamma flydde till kvinnojouren. Utan dem skulle hon antagligen inte överlevt.

Idag är FNs dag för att stoppa mäns våld mot kvinnor. Och det är mäns våld mot oss som lever och definieras som kvinnor jag kommer att prata om idag. Men det genusbaserade våld drabbar även andra som hbtq-personer och en stor del av mäns våld riktas mot andra män.

Mäns våld mot kvinnor innefattar en enorm vidd av olika sammanhang och smärta. Jag ska fokusera på det sexualiserade våldet som män utsätter kvinnor för. Mer än var 10 kvinna blir utsatt för våldtäktsförsök och varannan för sexuella trakasserier innan 18 års ålder. 97% av de som anmält våldtäkt är kvinnor. 98 % av förövarna är män.  Så vi kan inte prata om våld, speciellt sexualiserat våld, utan att prata om kön.

De flesta av oss kvinnor har erfarenheter av sexuellt våld i någon form. Vi har erfarenhet av rädsla. Och skam. Skam över att vi gjort fel riskbedömningar, varit på fel plats, varit för fulla, för glada, inte gjort tillräckligt med motstånd, litat på fel person. Vi vet hur det känns med oönskade händer och manliga kön på och i våra kroppar, vi vet hur det känns när manliga kön trycks mot oss, fingrar körs in i våra underliv, vi lär oss att våra kroppar förväntas finnas till för den manliga blicken och manlig lust. Vi vet att det sexualiserade våldet är något vi måste förhålla oss till.

Domstolar slår gång på gång fast att vi inte har rätt till våra kroppar. Gruppvåldtäkter där armar hålls nere, mobiltelefoner tas ifrån, vinflaskor körs upp i underlivet, våldtäkt där kvinna stryps till döds på en toalett avfärdas som sexlek som går fel. Våldtäkter som inte ses som våld och där domstolsutslagen faller som knytnävsslag mot alla kvinnor. Jag ska läsa lite brottsstycken ur en ganska typisk rättegång från Lund:

”Båda uppger att de till en början kysstes och smekte varandra och att detta var ömsesidigt. Men när mannen skulle penetrera kvinnan ångrade hon sig och protesterade.

När hon därefter började skrika höll han för hennes mun och näsa så att hon inte kunde andas. Hon skrek så att halsen svullnade. Kvinnan berättar i förhör om hur hon tvingades till både analt och oralt samlag samtidigt som han höll fast henne och slog henne med bland annat en örfil.

– Jag visade tydligt att jag inte ville, så att han inte kunde missuppfatta det, säger hon i förhör. Men mannen reagerade inte på det. 

– Han verkade tycka om när jag protesterade och blev då mer aggressiv, säger kvinnan.

Den 27-årige mannen berättar i sin tur om att han fick ”väldigt tydliga signaler” från kvinnan om att det han gjorde var tillfredsställande.

– Hon stönade fram tunna och lätta nej. Sättet hon sa nej på nu var väldigt bekant för mig som en del av sexet, jag kände igen det från andra tjejer, säger han i förhör och tillägger att det var väldigt tydligt för honom att hon ville ha dominanssex. Att hon inte samtyckt till det som skett stöds bland annat av en cyklist som möte den inte fullt påklädda kvinnan när hon ”hysteriskt” sprang och skrek. Även de poliser som då kom till platsen vittnar om hennes hejdlösa gråtande och uppgivenhet.

Lunds tingsrätt konstaterar att båda parternas berättelser är detaljerade och samstämmer. Rätten anser att mannen rent objektivt våld tvingat kvinnan till sex men det är inte våldtäkt då det inte är visat att han haft uppsåt.”

När domstolar och andra säger att det sexualiserat våld inte är våld måste vi visa systerskap och mod och kalla saker för sitt rätta namn.

Bild från manifestationen.

Vi måste våga prata om män som förövare. Dela våra smärtsamma erfarenheter med varandra. Vi måste våga prata om maskulinitet som ett problem och om att många män, men inte alla, håller varandra och patriarkatet om ryggen.

Och modet att tala kräver systerskapet och systerskapet kräver mod. För när kvinnor solidariserar sig med varandra och oss själva bestraffas vi. Feminister står i skottgluggen för hat och motstånd. Därför måste vi hålla varandras händer och visa systerskap oavsett våra olikheter i övrigt. Kvinnor som säger ifrån, tar plats, får utstå sexualiserade hot från arméer av manliga troll på internet. Det behövs ett systerskap, och män som bryter med patriarkatet, för att möta broderskapet som t ex vi kan ana i det där fnisset från killarna i poden ”Mina kamrater” när deras fulla komikerkompis skriker att han:

”ska dra en yxa i fittan (på kvinnan i fråga) och att han ska munknulla henne så hon kvävs och sen spruta henne i munnen.”

Sådant här måste visst kvinnor i offentligheten helt enkelt räkna med och förhålla sig till. Det krymper kvinnors möjligheter och lust att ta plats  – det gör det svårare för kvinnor att vara delaktiga i samhället, tar bort våra mänskliga rättigheter.

Våldet sker inte i ett vakuum utan beror på ojämställdhet i ekonomi och sociala villkor. Och våldet ökar ojämställdheten.

Våldet hämtar inspiration från två former av sexuellt våld jag vill säga lite mer om då vi verkar nästan gett upp om i frågorna, som tycks så normaliserat idag att vi inte orkar kämpa längre: Porr och prostitution, eller sexköp, att män köper kvinnor kroppar för att utnyttja sexuellt.

Sexindustrin är gigantisk och omsätter årligen över 580 miljarder kronor. Och denna industri lobbar hårt för att vi inte ska se pornografi och sexköp som övergrepp och våld som internationella dokument inom EU och FN, nu definierar det som utan som arbete, fri vilja eller yttrandefrihet. Och de lyckas alltmer vända retoriken, som i fallet med Amnesty.

Konsumenterna av porr är nästan uteslutande män. 90% av unga killar har använt pornografi senaste året: varav ca 10% dagligen, 25–30% flera gånger i veckan och drygt 25% några gånger per månad. Det är fortfarande bara några enstaka procent av unga kvinnor ser pornografi mer än en gång per vecka.

Vad är det då de ser i porrfilmerna:

Jo, en amerikansk undersökning av mainstreamporrfilmerna, alltså de ”vanliga” porrfilmerna, inte den sk våldsporren eller barnporren, i dessa mainstreamporrfilmer innehöll 90% av scenerna fysisk aggression – vanligast då att hålla för munnen, slå med handflatan, dra i håret, stryptag samt ”spanking.” Att kalla kvinnan nedlåtande saker som ”bitch” och ”slut” förekom i majoriteten av filmer. Dessutom s.k. ass-to-mouth i 40% av alla scener – dvs. att en kvinna utför oralsex på en man direkt efter att han penetrerat henne analt. Som kontrast innehöll bara mindre än 10% av scenerna kyssar, skratt, omfamningar, smekningar och komplimanger.

Det är svårt hitta en pornografisk film som inte innehåller förnedring eller våld.

Och detta påverkar oss. Forskning visar att konsumtion av pornografi gör män mer sexuellt aggressiva samt producerar attityder förminskar våld mot kvinnor. I simulerade våldtäktsrättegångar halverar personer som ser vanlig ickevåldspornografi under några veckor sina rekommenderade straff jämfört med kontrollgruppen. Pornografin normaliserar våld.

Sexindustrin skadar alltså även kvinnorna utanför industrin. Och alla som vill att män och kvinnor ska kunna ha jämlika relationer, oavsett om det rör kärlek, sex eller vänskap.

Men främst skadas kvinnorna som är inom sexindustrin. Våldet i pornografin är inte på låtsas eller fantasi utan drabbar verkliga kvinnor som lever och andas: Det är svårt beforska porrbranschen men forskningen som finns av mainstreampornografi visar att kvinnorna ofta får skador, analtårar dvs sår i ändtarmen, urinvägsinfektioner. De flesta är tvungna att acceptera oskyddat sex. Misshandel, missbruk och psykisk ohälsa kommer i kölvattnet. En studie av 845 kvinnor visade att hälften av kvinnorna har posttraumatiska stressymptom, PTSD, som vilket är ett symptom bl.a. på extremt våld, och detta  i samma grad vårdsökande Vietnamveteraner. Effekten av pornografi var den enda statistiskt urskiljbara när forskarna kontrollerade för andra PTSD-faktorer, t.ex. övergrepp under barndomen eller misshandel i prostitution. Pornografiproduktion är alltså traumatiserande i sig.

Och den absoluta majoriteten av kvinnorna som utnyttjas av porrindustrin är kvinnor som redan är utsatta. Forskning och offentliga utredningar visar att de som tjänar pengar på porren utnyttjar social utsatthet för att rekrytera: många har varit utsatta för övergrepp i barndomen, många varit placerade i fosterhem och på anstalter, har multipla diagnoser eller självskadebeteende. Missbruk – för att stå ut eller för att få pengar, alla missbrukande kvinnor inom kriminalvården hade någon gång fått sälja sig. Hälften av kvinnorna är fattiga.

Resultatet från SiS kartläggning visade att en av tre flickor såväl som en av tre kvinnor någon gång har fått erbjudanden om att sälja sexuella tjänster.  11 procent av flickorna och 4 procent av pojkarna under 2012 att de någon gång haft sex i utbyte mot pengar eller andra förmåner (Statens institutionsstyrelse, 2012).

Har själv suttit i en socialnämnd där vi haft unga tjejer med självskadebeteende som erbjudit män att förgripa sig på dem. Att unga tjejer kan må dåligt är inte förvånande, men jag chockas alltid av att se vilket gensvar de får av männen, att så många män i Jämtland är så villiga att utnyttja detta, att män vill slå, förnedra och skada unga tjejer.

Män som använder mer pornografi köper oftare sex. Sexköpare och kvinnor som säljer sex berättar hur sexköparna tvingar kvinnorna att tåla gruppvåldtäkter och analsex m.m. som männen sett i pornografi och vill imitera. Omkring 7,5 procent av svenska män mellan 18 och 65 år har någon gång köpt sexuella tjänster. Knappt en procent av männen har gjort det under det senaste året.

När sexindustrin betalar lobbygrupper för att prata om kvinnors fria val och lyckliga prostituerade ljuger de. Det är möjligt att det finns enstaka kvinnor som kan se sexköp som en helt frivillig historia. Men denna grupp är så försvinnande liten. Den absoluta majoriteten av kvinnor inom prostitutionen tar skada, det handlar om fattiga utsatta kvinnor, vi har alla offer för trafficking och vi vet att legaliserad prostitution finns det även mer trafficking. Är mäns rätt till utlösning och sex viktigare än kvinnors rättigheter?

När yttrandefrihet innebär att kvinnohat och sexuella övergrepp, för pornografi och sexköp är övergrepp, men inte att kvinnor ska kunna yttra saker i offentligheten utan att kränkas hotas och skrämmas, då är det något fel på vår definition av yttrandefrihet.

Vi kvinnor måste våga prata med varandra, ta bort skammen som samhället lägger på oss. Göra politik av våra erfarenheter, av de trevande händer, könen som trycks emot oss, blickarna och orden som dömer våra kroppar och talar om vad vi förtjänar. Tala med varandra om det smärtsamma, stödja varandra, visa systerskap, förändra samhället. Ni män som vill solidarisera sig måste problematisera mansrollen och utmana andra män och stötta kvinnor.

Tillsammans stoppar vi våldet. Tack.