Sport, bussar och feminism. Kvinnor som bryter mark.
Kathrine Switzer: Jag kom från en era som präglades av en tusen år gammal myt om att livmodern skulle trilla ut på kvinnor som gjorde något fysiskt. Jag trodde inte på det. Varje dag sprang jag längre och längre. Jag var som Columbus, seglade på en platt jord, så varje dag undrade jag när jag skulle trilla av. Det gjorde jag inte så efter ett tag ställde jag mig i starten och satte på ett nummer.
Lidingöloppet startade 1965. Men att som kvinna delta i loppet officiellt blev inte möjligt förrän 1983. Svenska Friidrottsförbundet inte tillät mixade tävlingar. Mendet ändå fanns kvinnor i startfältet. När de kom upp i 5000–6000 startande började de betala en krona per deltagare till friidrottsförbundet, och då ändrade de sig och tillät kvinnor att vara med.
Den första kvinnan att delta i Vasaloppet var Margit Nordin, år 1923. Året efter förbjöds kvinnor att delta i loppet. Förbudet upphörde först 1981, sedan en kvinnlig Vasaloppsåkare utklädd till man blivit intervjuad i TV.
Tänker på männens motstånd 1938 när Astrid Kindstrand som första kvinna läste TT-nyheter i radion Lyssna på klippet från en uppretad man.
När jag tog tunnelbanekörkort hette min handledare Inger. Hon hade så mycket skinn på näsan det nog räckt till fem skinnbrallor. Liten och ettrig. Snäll och mänsklig. Tuff brud i SL-uniform. Tog inte skit. När vi körde fram och tillbaka mellan Fruängen-Mörby Centrum och Ropsten-Norsborg hann vi prata. Mycket. Om livet och jobbet. Hon hade varit på tunnelbanan sen stenåldern och hennes historier om hur det var att vara kvinnlig tågförare i början, vad det kostade att bli accepterad och få plats, fick mig ganska snart att förstå nödvändigheten och utvecklingen av hennes tuffhet. Efter sex år på tuben och i hallen utvecklade jag en hel del skinn på näsan själv.
Började köra buss i Söderhallen i Stockholm. Kamratskap. Snäva körtider och allvarliga funderingar på att ha med en kissflaska. Roliga möten med trafikanter. Mindre roliga möten med trafikanter. Ett minne som fastnade: en kvinnlig kollega som gått i pension, men som ofta kom till garaget och till social grejer facket ordnade. Hon var en av de första kvinnliga bussförarna i Stockholm på 1950-talet. Hon berättade att många män på hållplatserna vägrade gå på bussen när hon kom körande utan valde att stå kvar och vänta på nästa – allt för att slippa köras av en kvinna
Inte kollegan, men Margit Claesson som också var en av de första kvinnorna som körde buss. Läs mer.
Alla är kanske inte feminister. De behöver inte vara det heller. För mig är de feminism. Genom att de gör det de vill och vägrar reduceras till sitt utseende eller kön, så vidgar de allas kvinnors utrymme.
Jag tänker på de kvinnor som mer uttalat tagit politisk plats. För att förändra världen. I veckan fick Greta Segerson, Göteborgs förtjänsttecken för staden, äldre och demokratin när hon fyllde hundra år. Greta växte upp under fattiga förhållanden i en arbetarfamilj. Hon arbetade som kurir åt den antifascistiska motståndsrörelsen på kontinenten. Gretas resor företogs genom det nazistiska Tyskland, där all politisk opposition tvingats under jorden för att undkomma nazisternas dödsläger. Dokumenten hon fraktade fanns gömda i resväskor med dubbla lock. Sedan var hon engagerad i Spanienfrivilligas vänner.
Greta Segerson. 100 års av kamp för soldiaritet och antifascism!
Agda Östlund som var en av de första kvinnorna i riksdagen, kom in 1921 och satt till 1940. Som många andra rösträttskämpar arbetade Agda Östlund samtidigt mot mäns sexualiserade våld. När Agda på 1920-talet försökte ta upp abortfrågan, reste sig många riksdagsmän och gick. Agda svarade på frågan om hur hon vågade ta strid: När man riktigt vill någonting, då får man mod. Så vet jag att min vän Malin Björk, varm, klok, glödande feminist som är första namn på Vänsterpartiets EU-lista, tänkte när hon protesterade när Ghader skulle utvisas till tortyr och kanske avrättning. Kvinnor som visar mod inspirerar mig och gör mig modigare. Och mod behövs idag.
Det finns så många kvinnliga förebilder som jag inte skriver om. Som Sojourner Truth som föddes som slav i Ulster County i norra USA, troligen 1797 och kämpade mot slaveri och för kvinnors rättigheter och höll bland annat det berömda talet ”Aint I a woman”. Så många kvinnor som fört så många olika kamper, i Sverige och utomlands, i modern och historisk tid.
Gå in på http://www.kvinnofronten.nu/Formodrar/index.htm och spana på förmödrar och gå med i facebook-gruppen Historiskan - fantastiska historier om kvinnor.
I veckan fick Frankrike sin första kvinnliga tränare för att elitherrlag. Det borde inte vara stort år 2014. Men är det. Kvinnor kommer inte fram och många män ser det som otänkbart att bli tränade av en kvinna. Det finns 219 personer som har den högsta fotbollstränarutbildningen i Sverige. Fyra av dem är kvinnor.
Till alla kvinnor som brutit mark inom en mängd områden. Som visat vägen. Jag är så tacksam. Och så förbannad över det motstånd, hat och fördomar vi kvinnor mött och fortfarande möter.