Neddragningar, våldsutsatta kvinnor och systerskap

 

Det är inte varje dag som jag kan säga att jag varit på en manifestation som är livsviktig. Men igår, lördagen den 29 mars, var jag det.

Sociala samrådsgruppen, ett länsövergripande samarbetsorgan för kommunerna där ordföranden och vice ordföranden för socialnämnderna sitter, vill halvera bidraget till Kvinnojouren i Östersund/jämtland. Istället vill de satsa pengar på Centrum mot våld som idag erbjuder behandlingssamtal och rådgivning men inte har boende.


Samtidigt har det kommit alltfler kvinnor och barn som behöver stöd till Kvinnojouren. Kvinnojouren i Östersund genomförde under 2013:

  •        4 272 stödsamtal på telefon.
  •       26 personliga samtal med kvinnor i veckan
  •       följde med kvinnor på möten, rättegångar med mera fem gånger per vecka

Centrum mot våld har också en viktig verksamhet men verksamheterna kompletterar varandra. Det är som att lägga ned öronmottagningen och säga att det spelar ingen roll för att ögonmottagningen ska få mer pengar.

Vi tände 102 marshaller i formen av ett kvinnotecken, som symboliserade de 46 kvinnor och 56 barn som bott på kvinnojouren under 2013. Att vi samlades till stöd för jouren visar på flera saker:

  • Att mäns våld mot kvinnor är oacceptabelt
  • Att våldsutsatta kvinnor och barn har rätt till ett bra stöd

Men att stödja kvinnojouren är också ett upprop och stöd för kvinnosolidaritet; för det är det som kvinnojourens verksamhet bygger på. Vi feminister vet att mäns våld kan drabba alla kvinnor. De flesta av oss har erfarenheter av olika former av våld, sexuellt tvång, sexistiska kommentarer, hot och rädsla. Detta kan vi bygga systerskap och motstånd kring. Vi kan göra våra erfarenheter politiska och stödja varandra. Det går inte att professionalisera gemensam frigörelse och systerskap.

 Eva-Britt Svensson (v), tidigare EU-parlamentariker talade på manifestationen.

Jag blir extra upprörd över förslaget att halvera bidraget av tre skäl:

1)    Jag sitter i socialnämnden i Krokom och vi har skyldighet att ge kvinnor stöd

2)    Jag vet vilket jobb kvinnojouren gör, hur de alltid ställer upp, dag som natt, lyssnar, hjälper till att flytta, följer med på rättegångar, passar barn, ger praktiska råd m m. Det arbetet som läggs ned av de anställda och ideella är enormt. Som fd revisor i jouren vet jag även hur välskött kvinnojouren i Östersund är och har även sett vilken tid och energi som går ut att kämpa med ständiga bidragsansökningar och möten med kommunerna.

3)    Utan kvinnojour hade min mamma inte levt idag. Det jag inledde med att säga; att kvinnojourens verksamhet handlar om liv, är bokstavligt sant och en kunskap som är inristat i mitt hjärta.

Vi vill att stödet till kvinnojouren ska finnas kvar och att kommunerna tar fram en långsiktig lösning för att garantera Kvinnojourens verksamhet. Kasta inte bort den kunskap som jourrörelsen utvecklat genom systerskap och tät kontakt med utsatta kvinnor.

Det kommunerna i Jämtland borde ta itu med är att se till att kunna erbjuda våldsutsatta missbrukande kvinnor och kvinnor med psykisk sjukdom bra stöd och boende. Dessa grupper är extra utsatta och jouren kan inte ta emot dem. Där behövs det en annan kompetens, resurs och verksamhet än vad kvinnojouren kan och ska ha. Dessa gruppers rättigheter måste tillgodoses.

Jag har tagit initiativet till ett partipolitiskt obundet upprop som jag uppmanat politikerna här i Jämtland att signera. Jag har även startat en namninsamling på nätet till stöd för jouren. Skriv under och sprid gärna.

Neddragningar ska inte göras på våldsutsatta kvinnor och barns bekostnad.

PS

För statistik kring våld mot kvinnor: se ROKS (Riksorganisationen för Kvinnojourer och Tjejjourer i Sverige) eller läs gärna den nya omfattningsundersökning från EU  om våld mot kvinnor som kom tidigare i år.

Kommentera inlägget här: