Sport, bussar och feminism. Kvinnor som bryter mark.

Igår fick Frankrike sin första kvinnliga tränare för att elitherrlag i fotboll när Helena Costa tog över Clemont i Ligue 2. Det borde inte vara en stor nyhet år 2014.
Helena Costa, tränare för Clemot
1967 anmälde sig Kathrine Switzer under sina initialer till Boston Maraton. Redan tre kilometer in i loppet upptäcktes hon av en funktionär som försökte mota bort henne. En av hennes lagkamrater hjälpte henne förbi funktionären och hon tog sig i mål, men diskvalificerades. Dagen efter syntes bilden nedan i pressen och”the Boston Incident” blev starten på debatten om kvinnors rätt till löpning.

Kathrine Switzer: Jag kom från en era som präglades av en tusen år gammal myt om att livmodern skulle trilla ut på kvinnor som gjorde något fysiskt. Jag trodde inte på det. Varje dag sprang jag längre och längre. Jag var som Columbus, seglade på en platt jord, så varje dag undrade jag när jag skulle trilla av. Det gjorde jag inte så efter ett tag ställde jag mig i starten och satte på ett nummer.

Lidingöloppet startade 1965. Men att som kvinna delta i loppet officiellt blev inte möjligt förrän 1983. Svenska Friidrottsförbundet inte tillät mixade tävlingar. Mendet ändå fanns kvinnor i startfältet. När de kom upp i 5000–6000 startande började de betala en krona per deltagare till friidrottsförbundet, och då ändrade de sig och tillät kvinnor att vara med.

Den första kvinnan att delta i Vasaloppet var Margit Nordin, år 1923. Året efter förbjöds kvinnor att delta i loppet. Förbudet upphörde först 1981, sedan en kvinnlig Vasaloppsåkare utklädd till man blivit intervjuad i TV.

Tänker på männens motstånd 1938 när Astrid Kindstrand som första kvinna läste TT-nyheter i radion Lyssna på klippet från en uppretad man.

Astrid Kindstrand

När jag tog tunnelbanekörkort hette min handledare Inger. Hon hade så mycket skinn på näsan det nog räckt till fem skinnbrallor. Liten och ettrig. Snäll och mänsklig. Tuff brud i SL-uniform. Tog inte skit. När vi körde fram och tillbaka mellan Fruängen-Mörby Centrum och Ropsten-Norsborg hann vi prata. Mycket. Om livet och jobbet. Hon hade varit på tunnelbanan sen stenåldern och hennes historier om hur det var att vara kvinnlig tågförare i början, vad det kostade att bli accepterad och få plats, fick mig ganska snart att förstå nödvändigheten och utvecklingen av hennes tuffhet. Efter sex år på tuben och i hallen utvecklade jag en hel del skinn på näsan själv.

Började köra buss i Söderhallen i Stockholm. Kamratskap. Snäva körtider och allvarliga funderingar på att ha med en kissflaska. Roliga möten med trafikanter. Mindre roliga möten med trafikanter. Ett minne som fastnade: en kvinnlig kollega som gått i pension, men som ofta kom till garaget och till social grejer facket ordnade. Hon var en av de första kvinnliga bussförarna i Stockholm på 1950-talet. Hon berättade att många män på hållplatserna vägrade gå på bussen när hon kom körande utan valde att stå kvar och vänta på nästa – allt för att slippa köras av en kvinna

Inte kollegan, men Margit Claesson som också var en av de första kvinnorna som körde buss. Läs mer.

Kommer ihåg min vän Mia Sandell, som körde buss och hur cool jag tyckte hon var. Att jag själv tog både mc-kort och busskort var helt klart inspirerat av henne.
 
Jag tänker på hur mycket jag älskar damfotboll och hur roligt vi har haft när vi hejat på Kanalplan, Malmö IP och andra planer runt om i Sverige. Hur mycket det betytt med personer som Elisabeth Leidinge (112 landskamper, 4 SM), Annelie Andelen (skyttedrottning och proffs i Japan), Lena Videkull (17 säsonger i Damallsvenskan, 6 SM-guld, 111 landslagsmatcher med 71 gjorda mål) och så klart Pia Sundhage.
Elisabeth Leidinge
 Vad glad jag är att de stod upp för damfotbollen och la grund för bollvirtuoser som Luvisa Pendyk (över 160 mål för Malmö FF!), Hanna Ljungberg och Asslani, klippor som Jane Törnkvist, Kristin Bengtsson och Nilla Fischer. Vad det betytt att ha dem som förebilder (även om mina fotbollsambitioner stannar vid korpfotboll med Krokomsmammorna..). Hur fantastiskt peppande det är att idag kunna se en krigare som Nilla Fischer på planen och att hon stolt går ut som flata.

Alla är kanske inte feminister. De behöver inte vara det heller. För mig är de feminism. Genom att de gör det de vill och vägrar reduceras till sitt utseende eller kön, så vidgar de allas kvinnors utrymme.

Jag tänker på de kvinnor som mer uttalat tagit politisk plats. För att förändra världen. I veckan fick Greta Segerson, Göteborgs förtjänsttecken för staden, äldre och demokratin när hon fyllde hundra år. Greta växte upp under fattiga förhållanden i en arbetarfamilj. Hon arbetade som kurir åt den antifascistiska motståndsrörelsen på kontinenten. Gretas resor företogs genom det nazistiska Tyskland, där all politisk opposition tvingats under jorden för att undkomma nazisternas dödsläger. Dokumenten hon fraktade fanns gömda i resväskor med dubbla lock. Sedan var hon engagerad i Spanienfrivilligas vänner.

greta

Greta Segerson. 100 års av kamp för soldiaritet och antifascism!

Agda Östlund som var en av de första kvinnorna i riksdagen, kom in 1921 och satt till 1940. Som många andra rösträttskämpar arbetade Agda Östlund samtidigt mot mäns sexualiserade våld. När Agda på 1920-talet försökte ta upp abortfrågan, reste sig många riksdagsmän och gick. Agda svarade på frågan om hur hon vågade ta strid: När man riktigt vill någonting, då får man mod. Så vet jag att min vän Malin Björk, varm, klok, glödande feminist som är första namn på Vänsterpartiets EU-lista, tänkte när hon protesterade när Ghader skulle utvisas till tortyr och kanske avrättning. Kvinnor som visar mod inspirerar mig och gör mig modigare. Och mod behövs idag.

Det finns så många kvinnliga förebilder som jag inte skriver om. Som Sojourner Truth som föddes som slav i Ulster County i norra USA, troligen 1797 och kämpade mot slaveri och för kvinnors rättigheter och höll bland annat det berömda talet ”Aint I a woman”. Så många kvinnor som fört så många olika kamper, i Sverige och utomlands, i modern och historisk tid.  

Gå in på http://www.kvinnofronten.nu/Formodrar/index.htm och spana på förmödrar och gå med i facebook-gruppen Historiskan  - fantastiska historier om kvinnor.

I veckan fick Frankrike sin första kvinnliga tränare för att elitherrlag. Det borde inte vara stort år 2014. Men är det. Kvinnor kommer inte fram och många män ser det som otänkbart att bli tränade av en kvinna. Det finns 219 personer som har den högsta fotbollstränarutbildningen i Sverige. Fyra av dem är kvinnor.

Helena Costa
Det finns kvinnor som tränar herrar på lägre nivåer, som Marie Karlsson (Östanå) och min ”ex svägerska” Laila Hämäläinen som tränade Iggesunds herrar. Jag beundrar att de vågat ta steget. Att kärleken till fotbollen övervinner konventioner. Att de inte låter sig begränsas. Att våga vara den kvinna som sticker ut. För du kommer att få höra det. Det blir kommentarer. Många positiva över att en kvinna tar plats och vågar. Många negativa över detsamma. Men framförallt kommer du att bli väldigt medveten om att du är kvinna i en värld av män. Att ditt kön kommenteras och att dina prestationer kommer att ställas i relation till ditt kön.

Till alla kvinnor som brutit mark inom en mängd områden. Som visat vägen. Jag är så tacksam. Och så förbannad över det motstånd, hat och fördomar vi kvinnor mött och fortfarande möter.  

Seija Viitamäki-Carlsson:

Du ska göra långa tågresor, ofta, det här var en viktig blogg. Och vi var och lyssnade på Eva-Britt i Hudik ikväll . Hon är klok, hon med

Kommentera inlägget här: